Livstecken

Framme i Beijing. I ett annat liv steg vi pa the international passenger train nr 4. Det ar varldar sedan. Vi har haft en helt underbar upplevelse som jag har svart att uttrycka i ord. Sex dagar som bara flog forbi. Vi hade otroligt skona medresenarer. Vi delade kupe med ett hollandskt par, Daniel och Nathalie, i var alder. I bada grannkupeerna hade vi tyskar. Vi hangde mest med en kille darifran som hette Julian och kom fran Hamburg.
Vi hade ocksa tva kinesiska tagvardar som borjade valdigt buttra men som blev gladare ju narmare Kina vi kom.

Stoppen var det som delade in dagarna eftersom det i princip var det enda som hande. Dagtid stod det ofta gamla gummor med olika sortes hemlagad mat till forsaljning pa stationerna.

UNITED LEDER TABELLEN!!!
Nu tar Malin over skrivandet. Tiden var valdigt forvillande pa taget eftersom alla stopp stod i Moskvatid andra fram till Mongoliska gransen. Sa nar klockan var 14.00 i Moskva kanske den var 17.00 dar taget stannade men pa tagtabellen stod det 14.00. Men det blev en mycket smidigare tidsomstallning an om man hade flugit.
Annars hande det inte sa mycket pa taget. Vi pratade, spelade kort, laste, sov, lyssnade pa musik, at (forvanatsvart lite, av den maten vi hade med oss fanns det en massa kvar nar vi var framme i Peking), tittade pa landskapet som i maklig takt akte forbi utanfor de valdigt smutsiga fonstren och skrev dagbok.
Nar vi kom till Mongoliets huvudstad Ulaan Baator skulle nastan typ alla av, i alla fall alla i var vagn. Fran Moskva hade det varit nastan bara turister och valdigt lite folk pa taget. I Ulaan Baator gick det istallet pa en massa mongolier och en kille som bodde i kupen bredvid oss kunde lite svenska!!! Han hade jobbat nagra manader i Stockholm. Sjukt att traffa nagon som kunde svenska pa ett tag mitt i den mongoliska odemarken!
Val framme i Peking tog vi oss smidigt till hostelet som ligger supercentralt och ar jattebra! Vi blev uppgraderade till private suite till samma pris som dorm eftersom det bara var man/killar i dorm och det var ju inte bra tyckte personalen. Tack, tack, tack sa vi! Pa tagstationen sprang vi ihop med ett australiensiskt aldre par fran taget som ocksa skulle till samma hostel visade det sig! Dom var jattetrevliga och hade varit i Peking forut sa vi fick lite tips pa vad man ska undvika och vad man ska gora.
Nu ska vi se vad hostelets Happy Hour har att erbjuda och kommer kanske tillbaka imorgon med lite bilder (om datorn tillater och inte hanger sig vill saga)
&

Kommentarer
Postat av: Mams

Tack för en fin beskrivning. Jag gläds så åt att ni har haft en sån fin tågresa. Det är en extra upplevelse att ha tagit den väg ni har gjort och inte bara åkt till solen direkt.

2012-03-13 @ 19:14:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0